Analys
Att göra något snällt mot andra, som inte nödvändigtvis är något snällt mot en själv, kan det i slutändan ändå bli något snällt mot en själv?
Jag är skeptisk, men det är nog mitt default läge.
Jag tänker för mycket, man ska bara köra på och inte göra saker så avancerade, för börjar man fundera är det kört.
Så då är det kört, eftersom jag skriver om det och då är det väl verkligen att göra något avancerat av det.
Det är tidsmängden som gör det avancerat och svårt, inte längre spontant och så ingen kontroll. Usch tveksamhet, vill inte göra något jag ångrar även om det gör andra gott. Självisk, ja visst. Men ibland bränner själviskhet färre broar än falsk gemensamhetstänk.
Vi får se, blir det spontant så blir det.
Blir det för avancerat så blir det inte.
Överanalyserande kärring.
Uppförstorat? Ja verkligen. Typiskt mig, dramaqueen.
Lev väl
