Malin minns tillbaka
Hittade min dagbok från Mexico och vill bara roa min lilla trogna skara av människor som läser här.
Njut:
När man dyker så kan man drabbas av något som kallas för kvävenarkos, vilket gör att man bland annat börjar bete sig konstigt. Det inträffar vanligtvis inte på 11 meters djup, men eftersom alternativet annars är att säga att jag är dum i huvudet så känns det inte så lockande så jag håller mig till att jag drabbades av kvävenarkos.
I alla fall så när vi dök ner till revet så fick jag syn på ett ställe som var alldeles vitt. Jag tänker då "undrar om det är snö?". Detta inträffar alltså i ett land som anser att vinterkyla är 30 grader cecius och av en tjej som har gått på högskola och dessutom tagit examen. Definitivt kvävenarkos! En kvar senare när jag kraschlandar på botten på ett annat ställe som är helt vitt, visar det sig att det viata är.... sand.
Jo kvävenarkos är farliga grejer.
____________________________________
Den bästa gatuförsäljaren jag någonsin mött hittade jag i Tullum, istället för det vanliga tjatet om bra grejer ropade han:
"If you want to buy something you don't need, this is the place. Maybe cuban cigars or something funnier and stronger?"
Minnen minnen
jag har inget intressant att skriva
Jag gick på museum, tittade på djuren i Slottsskogen, var på jul på Liseberg, dansade på Saturn, firade på Bryggeriet och bara var.
Det var magiskt!
Jag hittade en pussruta som någon sprayat på gatan - underbart initiativ.
Det var kallt, blött och regnigt och det var helt underbart fantastiskt.
Det finns verkligen ingen återvändo nu, men det har det inte funnits på länge.
Det är svårt att skriva intressanta saker när man är så här...
Men det gör inget, för jag mår bra!