Svarta hål och bröllop

 

Man kan lätt hamna i svarta hål.

En del hamnar man i när marken under ens fötter plötsligt försvinner och man hade ingen aning om vad som hänt

En del ser man på långt avstånd och sakta sugs man närmare och närmare

En del hoppar man i frivilligt

 

Att hoppa ner frivilligt i ett svart hål är idiotiskt, de flesta som gör det fattar kanske inte att de har gjort det, förrän efter ett tag. Då de inser att de kommer ingenstans och det enda de kan göra är att älta sina misstag om och om igen.

 

Just nu har jag inga svart hål så nära, jag har ett som jag försöker hålla på avstånd, för jag vill inte ner i det. Det cirkulerar omkring mig och försöker skrämma mig, men jag skriker och svär åt det och då backar det undan. Det är nämligen så att de svarta hålet är inte starkare än jag och det vet jag om.

 

Dessutom glider jag runt på ett vitt moln just nu. Idag är det 8 dagar kvar innan jag ska gifta mig!

Jag kommer mest troligen vara världens vackraste brud och det säger jag inte för att skryta. Kärlek gör en vacker. Glädje gör en vacker. Leenden gör en vacker. Säkerhet gör en vacker. Och jag har alla dessa ingredienser.

 

 

 

Jo och för er som frivilligt hoppar ner i svarta hål, ta med er en stege!


Ja man kan ju inte var så där djup varje dag.

Så nu är det exakt en månad och en dag kvar tills jag ska gifta mig och jag vet ännu inte vad jag ska ha för efternamn. Det känns som om jag borde veta det. Jag har skrivit en mycket fin dikt om detta:

 

Det är så svårt att veta,

Vad jag nu ska heta,

Ett annat namn

För en given famn

Ska det vara ditt eller mitt

Eller mitt eller ditt

Fördelar för den ena

Nackdelar, shit vi börjar bli sena

Tiden går försvinner fort

Det är så mycket som borde ha gjorts

Nervositeten en ständig följeslagare

Att hinna, inte att hitta nån fagrare

Att säga JA var det enda möjliga svaret

Att se in i dina ögon och veta att det är du nere vid havet

Men det kunde att tagit slut

För att trä pärlor var inte din grej och du bad mig veta hut

Men baby det har alltid varit du

Till och med förevigt nu

Det är dig jag gillar allra mest

För det är vi som är allra bäst

Men det är ju så svårt att veta

Vad är det nu jag ska heta

 

Man skulle kunna tro att jag har mycket fritid. Men nej, jag gillar bara nödrim.

 

Den 1/8 blev jag möhippad, det var en chock. Jag var bakis som bara den och blev chockad. Grät i nån minut. Jag är tuff så...

Jag fick klättra på väggar, gå balansgång, fundera på kluriga saker och krypa. Sen fick jag på mig en prinsessklänning och gick på stan. Sen blev jag inknuffad i en bubbla och utkastad på vattnet, sen fick jag sälja saker och vinka till folk och ställa upp på fotografier. Sen fick jag äckliga erbjudanden sen drack jag öl. En mycket bra dag, trots att klänningen kliade mer än vad som är tillåtet enligt lag.

 

Annars är det huset fullt varje dag, vilket innebär att jag inte hinner med nåt av allt det där som ska hinnas med till det dära viktiga som kommer att äga rum om en månad och en dag. Jag är stressad, börjar få svårt att sova. Det är mycket nu. Vi kombinerar med att T har skaffat sig nytt jobb. Blir för enkelt annars.

 

Jag är arg på människor som tackar nej. När de gör det av fel anledning. Jag skulle vilja bränna broar, fast det är inte mina broar att bränna. Så jag kanske inte ska bränna dem, men å andra sidan hur normalt är det att ens respektives alla vänner gillar en? Jag tar med mig en tändsticksask tills nästa gång vi ses, ifall att...

 


RSS 2.0