fooltheworld

Min T är inte min första pojkvän, men han är min första på så otroligt många andra sätt. I princip allt är positivt, men det finns även saker som är väldigt negativa. T är den första killen som jag är svartsjuk på. Irriterande svartsjuk på. Anledningen är väldigt enkel. T är den absolut snyggaste killen som finns och är alldeles för snygg för mig. Man brukar prata om att man inte spelar i samma liga. Jag tror inte ens att jag och T spelar samma spel.

Man tycker ju att nu när vi snart ska gifta oss så borde jag ju ha fattat att han verkligen gillar mig och tycker om mig. Och det gör jag, tills nåt grönt slemmigt och äckligt, dyker upp och säger saker i mitt öra. Det är dumt att jag lyssnar mer på det än på killen som säger motsatsen. Kanske för att osäkerheten kommer inifrån och det är en röst jag är van med, medans kärleksförklaringar kommer utifrån. Men sen har jag alltid gått min egen väg, även om jag på förhand har vetat att den inte har varit den bästa väg att gå.

Det finns nåt ordspråk där man säger att någon dansar efter sin egen pipa, och det skulle man verkligen kunna säga om mig. Jag dansar bara till mig själv även när det är ren och skär idioti. Gör det mig till en idealist, stark i mina ideal som vägrar att böja sig eller gör det mig bara till en idiot?  För jag menar vem är så dum och lyssnar på den negativa rösten i första hand?

Att vara en "antingen eller" människa är inte något man väljer, för det vore oerhört korkat eftersom det utesluter så mycket, men det är det jag är. Antingen så gör jag det på mitt sätt eller så gör jag det inte alls. Att göra saker på mitt eget sätt är inte en provokation eller en kvardröjd tonårsrevolt, det är jag. Svårare än så är det inte, inte heller enklare.

Visst hade saker varit enklare om jag bara hade lyssnat på killen när han säger att jag är den vackraste kvinnan han någonsin mött, och kunnat utestänga ljudet från osäkerheten som rosslar i mitt huvud. Men det är ju inte så det fungerar. Antingen så lyssnar jag, eller så gör jag det inte. Och lyssnar jag då lyssnar jag på allt. Så sluta inte säga saker, för det tror jag inte att osäkerheten kommer att göra.