fooltheworld

Jaha, då var det dags för uppdatering igen. Eftersom mitt liv till väldigt stor del mest får fart på helgerna så känns det helt naturligt att endast uppdatera så här efter en helg. Det vill säga om det inte finns intressenter där ute som väldigt gärna vill veta vad jag har ätit och vad jag har på mig, samt en fullständig redogörelse över min dag. Det skulle kunna gå att ordna, men det kommer nog att krävas mer ork från min sida än jag anser att jag besitter.


Nåväl, veckan i sig (alltså förra veckan) var bra. På onsdagen var det återträff för Måstrion och uppvisning av respektiven. Det var väldigt trevligt och jag insåg att jag har saknat mina vänner. Återträffen var i form av en middag i min namnes hem. Kvällen var mycket lyckad och trevlig och det enda som egentligen saknades var lite dans! Måstrion har en alldeles egen dans som kan få många att bli extremt avundsjuka.

Dagen innan midsommar bar det sig inte bättre än att Morrissey skulle spela i Borås. Kollektivtrafiken till Borå är under all kritik, nästan lite som den i Malmö. Så det bar sig inte bättre än att killen fick ställa upp och vara nykter för att kunna framföra motorfordonet. Detta var en mycket srot uppoffring, inte bara för att vi skulle på konsert, men även för att han skulle träffa en massa av sina gamla vänner som skulle ha festat i åtskilliga timmar och dessutom så var det hans första semesterdag. Jag tyckte lite synd om honom när jag drack mina starköl under konserten.

På jobbet skulle jag bara jobba till klockan 14 denna dag, så det var gott om tid för mig att hinna hem och byta om och göra mig i ordning och till och med vila lite. Men som jag tidigare har konstaterat så är det här med mig och planer ingen vidare bra kombination. En arbetskollega frågar när vi är på väg hem från jobbet om jag har lust att ta ett glas rosé, och eftersom jag i princip alltid säger ja till allt, så satt jag där klockan 14:15 med ett glas rosé i handen. Efter ett tag satt jag fortfarande med ett glas rosé i handen och ett stor glas stod tomt bredvid. Helt plötsligt hade jag 20 minuter på mig att hinna göra mig i ordning för att hinna med tåget som skulle ta mig till killens arbetsplats. Jag hann. Så visst, ibland går det enligt planen.

Morrissey var helt fantastisk live, något av det bästa jag hört live. Det är alltid faschinerande att höra en artist eller ett band som presterar bättre live än på en studioplatta. Då vet man i alla fall att det är äkta och att det är gjort på nånsorts blandning av blod, svett och tårar.

På vägen hem tog tröttheten ut sin rätt, så sista biten mot Halmstad satt jag och killen och sjöng för att hålla oss vakna. Många fina låtar blev det.

Sen var det midsommar! Vi hade planerat att äta hotellfrukost, men de stängde innan vi kom dit, så det blev fika på stan istället. Sen åkte vi till killens föräldrar och fick sprit och mat och så lite dans kring midsommarstången.Vi åkte sen in till stan igen för att äta. Till maten hade vi köpt 10 svenska nubbar. Vi drack 8. Jag däckade nog mellan 21:30-23:00. Innan hann jag dock med att spy i slasken i köket. Jag är en mycket fin flicka! Vaknade vid 5 och undrade lite var jag var när jag låg i sängen åt fel håll, med kläder och linser i. Var turligt nog fortfarande berusad och efter att ha pratat med killen fram till klockan 7, somnade vi äntligen om i väntan på att affären skulle öppna så vi kunde köpa en nyttig och näringsrik frukost.

Lördagen var lite av en söndag, det blev inget vettigt gjort och jag mådde rätt konstigt hela dagen. Killen ville ha fest och gå ut och dansa, men bara tanken på alkohol fick mig att vilja spy, så det blev inget med det!

Annars är det nu bara 2 dagar kvar innan vi äntligen drar till Peace and Love. Längtar så! Har blivit något mer positiv nu, när det ska bli fint väder också.

Min pappa har äntligen fått tid för provtagning och åkte upp till Stockholm idag för lite provtagning, sen i morgon ska han opereras för att plocka ut en bit av lunga för att se vad det kan tänkas vara för skit han har. Jag hoppas innerligt på att det bara är nån matbit som hamnat fel eller nåt sånt. Är för jobbigt att ta det seriösare än så. Men det är skönt att de äntligen har uppmärksammat honom. Däremot så är jag djupt orolig för han har ringt till läkaren och bett om att få nån sorts smärtstillande medecin som är starkare än vanliga alvedon/panodil. Min pappa tar aldrig tabletter. Min oro blev inte mindre när läkaren vill skriva ut morfin. Det var sånt min mamma fick för sina smärtor och då var det riktigt allvarligt. Usch jag vill verkligen inte att det ska vara något hemskt besked min pappa ska få, dels av uppenbara anledningar att jag inte vill att han ska vara sjuk och dö ifrån mig, men även för hans skull. Det är något tryggt med att inte veta. Att inte veta att man kanske lever på lånad tid och att man ska brytas ner inifrån. Det är väl därför jag inte känner på mina bröst, för att det är något tryggt med att inte veta!