fooltheworld

Han gör mig lycklig! Helgen var underbar och en hel del oväntade saker inträffade. Lördagen började med nybakade frallor på ballkongen som han hade varit och köpt, medans jag fick koka kaffe. Sedan gick vi ner på stan, där det skulle införskaffas kläder. Killen hittade ett par riktigt snygga jeans som satt som klistrade på honom, så jäkla snyggt! Jag vill också se så snygg ut i jeans. Vi blev även bjudna till en modevisning som skulle ske på kvällstid i affären. När shoppingen var avklarad (ett par solbrillor till mig) bar det av till stranden. Då lathet och tidsfaktorn (solen lyser ju som starkast mellan 11-14, och de som känner mig vet att jag vill vara på stranden redan vid 10 eftersom solen tar bra då, men det inte är så varmt) var två viktiga huvudkomponenter så hamnade vi på Västra stranden aka Dog shit Beach aka platsen där vi hade vår första dejt. Platsen i sig är inte så romantisk, men det är sällskapet. För att överleva hade vi packat väskan med musik, boll, öl, mat och böcker. Det bjöds även på underhållning i form av en massa lekande hundar överallt. När ska vi skaffa en??

Dagen förvandlades även till en form av spa-behandling då vi konstant blev sandpeelade av vinden som promt fick för sig att göra en rockad av sanden. Det kan också varit att vinden bara ville jävlas med oss, det brukar kunna vara så ibland. Självklart kom vi på alldeles för sent att vi skulle gå hem och när vi väl började gå var jag så kissnödig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen (eller ja, hem då förstås). Så vi började gå hem med en hastighet som skulle ha kunnat kvala in mig till nån sorts gå-tävling.  Sen var det bara att hoppa in i duschen (nej, jag kissade inte på mig, men jag var täckt av ett fint lager sand) och byta om och hoppa på bussen till killensföräldrars sommarstuga. Där bjöds på mycket god mat och vin och trevligt sällskap. Mätta oc h belåtna begav vi oss sedan åter till civilisationen, där vi sprang hem för att ta på mig strumpbyxor (för den nyfikna var de röda) eftersom det tydligen blir kallt på aprilnätterna. Hur ska man kunna veta det?? Väl hemma i lägenheten uppstod ett massivt problem, vilka skor skulle jag ha till mina röda strumpbyxor? Som den extremt modemedvetna fashionista som jag är var detta ett stort problem för mig. Återigen kränger killen på sig sin blanka rustning och levererar hjältemodigt lösningen till mig genom att låta mig låna hans skor. Beviset att absinthen som vi hastade i oss 2 minuter tidigare visas genom denna dialog:
K - Är skorna för små?
M - Nej, de är lite för stora, men det går bra ändå.
K - Va, har du större fötter än mig?
M- Va?
K - Va?

Efter denna givande dialog drog vi ner på stan och till modevisningen. På vägen förgyllde vi andra människors tillvaro genom att sjunga 50- och 60-tals låtar väldigt högt och framför allt väldigt vackert. Utanför afären var det kö och det var ungefär då killen upptäcker att inbjudan inte längre finns i hans bakficka. Våra drömmar känns grusade och vårt hopp att få sen på en modevisning är borta, tills jag upptäcker att inbjudan har fastnat under hans (för dagen nyinköpte) tröja. Så vi går tillbaka till kön med nytt mod och höga förväntningar att få se Kate Moss och nån annan modell. Väl inne i affären njuter vi av öl som serveras och kvällens höjdpunkt äger rum redan innan modevisningen, när killen gör en liten privat modevisning av sina nyinköpta jeans för mig. Privat och privat kanske det kan råda lite delade meningar om eftersom lokalen är full av människor och det sitter 2 tjejer som får en ganska bra visning av hans rumpa när han putar med den åt dem. Han är rolig!

Modevisningen är en riktigt bra visning. Kläderna som bärs är såna som man vill köpa och modellerna har mer charm än de flesta. En riktigt härlig upplevelse. Men sen är mina fördomar om modevisningar att det är modeller med ätstörningar som ser asförbannade ut som visar kläder som ingen normal människa någonsin skulle böra. Killen säger att de plagg som visas ska vara inspiration, jag undrar om inte kläddesigner tjänar mer pengar på att tillverka plagg som människor köper? I pausen på modevisningen väljer vi dock att gå, dels för att jag återigen måste hitta en toalett (stupid beer) och dels för att killens sons kompis bror ska göra en livespelning på Morfars. Bandet är riktigt bra och vi njuter av ruskigt goda mujitos (orkar inte kolla upp den korrekta stavningen på det). Vi får två för priset av en, eftersom bartendern glömmer mynta i den första. Bra tyckte jag då, i söndags var jag av en annan åsikt.

När bandet har spelat klart och det börjar komma tvivelaktig musik ur högtalarna väljer vi att gå och dansa på B&B. Framme vid kassan kostar inträdet 60 spänn och vi var helt övertygade om att det skulle kosta 40 och väljer därför inte att gå in, dessutom så spelar det ett liveband som inte riktig är vår stil. (Det intressanta är att inträdet alltid är 60kr på B&B på lördagarna, tydligen var det någon som var lite full).

Kvällen/dagen hade kunnat vara perfekt om det inte vore för mitt psykbryt. Men han är bra! Tusen gånger bättre än han borde vara. Han gillar mig mer än vad jag förtjänar och jag tar tacksamt emot och vill ha mer!

Söndagen avnjöt jag själv i hängmattan på balkongen medans killen fick åka i väg och repa med bandet. Jag var mycket sliten och mådde rätt taskigt i stort sett hela dagen. Förklaringen, förutom den uppenbara (alkoholen för er som inte är så smarta), insåg jag på måndagen då jag skrev upp vad jag ätit under söndagen. På den listan fanns ingenting som inte innehöll mängder av fett eller socker. Ska kanske bli snäll mot min kropp. Men den hatar ju mig!!

Men det var en mycket bra helg och förresten har vi köpt soffa ihop, skulle kunna skriva att det är allvar nu, men det har det varit hela tiden!