fooltheworld

Jag är inte en av världens mest tålmodigaste personer. De flesta anser nog att jag har väldigt dåligt tålamod. Att mer eller mindre sakna tålamod i kombination med att vara envis är som att två världar kolliderar. Den ena vill att jag bara ska strunta i det som kräver tålamod och den andra delen är envis och vägrar ge upp. Inte konstigt att jag anses som knäpp.

Men det är ju inte bara en dålig egenskap det här, för jag kommer att ta mig till olika ställen. Vem vet tack vare det här så kommer jag kanske gå runt världen. Ge mig bara en rubikskub, så får ni se. Jag kommer att kämpa som attans med den, bli skitsur och slänga den ifrån mig när tålamodet tryter, men sen efter bara en liten stund så kommer envisheten vakna och då kommer jag gå efter kuben och försöka lite igen. Bara för att bli sur när det inte fungerar, kasta den ifrån mig, traska efter den, försöka lite till, bli sur, kasta, gå efter, försöka och så vidare i all oändlighet. På det här sättet så kan jag alltså ta mig överallt i hela världen! Effektivt!

Jag är av en mycket förlåtande natur för jag gillar inte den skånska dialekten egentligen, men varför sitter jag då och lyssnar på Emil Jensen och bara känner att det han säger är rätt. Fast det är kanske mer orden jag lyssnar på? Ja ja vad vet jag. Nu ska jag gå vidare efter min rubikskub. Idag Göteborg imorgon Malmö därefter världen!