Helg
Så har det varit helg
Var medbjuden som respektive på en 26-årsfest och efter en hel del klädångest så bestämde jag mig för att i alla fall gå som mig själv, för om jag ändå ska sitta och vara nervös (eftersom jag inte kände någon) så kan jag lika gärna göra det som mig själv. Och sen försöker jag kombinera det med att tänka att det är ingen som bryr sig om mig i alla fall. Hade det varit en vanlig fest så skulle det nog inte ha varit så mycket ångest till dagen efter, men nej det här var en karaoke fest. De människor som hört mig sjunga brukar i regel inte be mig sjunga igen, så vidare de inte är väldigt självmordsbenägna eller bara vill ha det bevisat att deras tillvaro kan bli värre. Jag är alltså tondöv!
Men efter ett alldeles för stort antal öl, skumma drinkar och sett på ett flertal framträdande blev jag övertalad att gå upp. För dum som jag är så hade jag sagt att det enda jag skulle sjunga var Roger Pontare, jag tänkte i mitt idiotiska sinne att de hade nog inte Roger Pontare. De hade Roger Pontare. Jag lyckades i alla fall få med mig en till och stod inför alldeles för många människor jag inte kände och som jag ville göra ett gott intryck på och sjöng när "vindarna viskar mitt namn". Dessvärre så hade ju alkoholen sedan börjat göra sitt och jag sjöng flera låtar efter det. Alkohol...
Jag hoppas bara på att alla andra var minst lika fulla, så att de inte minns så mycket.
Alkohol är verkligen inte bra. Människor börjar minnas gamla saker och blir rädda och försöker förklara, men så blir allt fel. Man förstorar saker som egentligen inte spelar någon roll och man blir rädd. Men det går att reda ut. Det gick att reda ut.
Jag har kanske sextontusenmiljonermiljarder fjärilar i min kropp nu och varje gång jag får en blick från honom, som ser rakt igenom mig och ändå ler, så fördubblas dem. Det känns lite som om jag ska sprängas, så i år vill jag ha en sprängmatta i julklapp.
