Goda gärningar
Jag skulle göra en god gärning.
Fast sen så blev jag lat och tänkte att det ordnar sig nog även om jag inte ingriper. Då satte mitt samvete igång (det ligger oftast lite latent och bara suckar lite grand då och då för att göra sig påmint, jag klarar nämligen av att göra rätt beslut utan att samvetet ska vara där och påpeka allt jag gör. Det är bara ibland då det far upp med blinkande ljus och sirener som påminner betydligt mer om mistlurar och ångest än en trevlig liten glad melodi och bomull) och skrek och förde allmänt oväsen om att jag absolut skulle utföra den här goda gärningen.
Så det är bara att bita ihop och klä på mig, för det regnar ute och det är inte lite det regnar. Tänk er att någon har upphävt gravitationen och allt vatten i alla hav och sjöar har svävat upp i himlen, men så kommer verkligheten på att detta är ju inte möjligt och plötsligt så störtar allt vatten ner!
Så var det - fast värre (det ligger i min natur att överdriva).
Så jag har byltat på mig en massa kläder och ska precis gå ut när jag inser att jag har ingen nyckel och går jag ut så kommer jag inte att komma in igen, eftersom dörrarna låses automatiskt. Jaha, det var den goda gärningen det.
Karmat får vänta att bli uppdaterat till nästa gång. När jag har nyckel och det kanske inte regnar.
